En fråga större än vilka jobb som försvinner
Att AI kan komma att ersätta vissa arbetsuppgifter är redan verklighet. Frågan i det här inlägget är en annan och mer långtgående: vad händer om utvecklingen fortsätter tills maskiner kan utföra det mesta av allt ekonomiskt arbete, inte bara enskilda uppgifter? Detta scenario ställer frågor som sträcker sig långt bortom arbetsmarknaden: hur människor ska försörja sig, och hur välfärdsstater som finansieras via inkomstskatt på lönearbete ska klara sig om lönearbetet krymper.
Det här inlägget skiljer på två saker som ofta blandas ihop: vad forskning och etablerade prognosinstitut mäter i dag, och vad enskilda scenarioförfattare tror kan hända om tio eller femton år.
Vad forskningen mäter i dag
De mest citerade sifforna kommer från OECD och IMF, och de handlar om exponering, inte om jobb som redan försvunnit. OECD:s Employment Outlook 2023 uppskattade att i genomsnitt 27 procent av jobben i OECD-länderna finns inom yrken med hög automatiseringsrisk. En senare OECD-rapport från november 2024 uppskattade att omkring 25 procent av arbetstagarna i OECD-länderna redan är exponerade för generativ AI, det vill säga har jobb där minst en femtedel av arbetsuppgifterna skulle kunna automatiseras eller påskyndas med tekniken. Exponeringen är högre i städer (32 procent) än på landsbygden (21 procent) och koncentrerad till välbetalda yrken med högre utbildning, som chefer och akademiker.
IMF drog liknande slutsatser i januari 2024: nästan 40 procent av världens sysselsättning är exponerad för AI, en siffra som stiger till omkring 60 procent i höginkomstländer men bara 26 procent i låginkomstländer. Av de exponerade jobben i höginkomstländerna väntas ungefär hälften gynnas av högre produktivitet, medan den andra hälften riskerar lägre efterfrågan på arbetskraft och sämre löner, vilket enligt IMF sannolikt förvärrar ojämlikheten totalt sett.
Siffrorna beskriver alltså exponering och risk. Ingen av rapporterna mäter massarbetslöshet som redan har skett.
Hur snart kan det gå längre?
Här går uppskattningarna kraftigt isär. Ekonomen Daron Acemoglu vid MIT, en av de mest citerade forskarna på AI och arbetsmarknad, landar i "The Simple Macroeconomics of AI" i en försiktig slutsats: AI väntas höja den samlade produktiviteten (TFP) i USA med mindre än 0,66 procent sammanlagt över tio år, en effekt han själv kallar blygsam jämfört med de stora förväntningar som ofta uttrycks om AI:s ekonomiska omvälvning. I en intervju i MIT Technology Review i maj 2026 beskrivs Acemoglu som mer försiktig än de flesta kring förutsägelser om ett jobb-doomsday: enligt honom pekar studierna hittills på att AI ännu inte påverkat sysselsättning eller uppsägningar i någon större skala, även om enskilda företag redan försöker minska personalstyrkan med hjälp av tekniken.
Andra grupper målar ett mycket snabbare förlopp. AI Futures Project, forskarna bakom scenariot AI 2027, publicerade i juli 2026 även uppföljaren AI 2040: Plan A tillsammans med en ekonomisk modell för vad planen skulle innebära. I den modellen når ett oreglerat förlopp ("default world") 100 procents automatisering av mänskligt arbete redan i början av 2031, medan Plan A:s internationella reglering bara bromsar till omkring 99 procents automatisering i slutet av 2030-talet. Modellen räknar med en genomsnittlig årlig tillväxt i produktion på omkring 90 procent mellan 2032 och 2037, jämfört med de 3,5 procent per år som gruppen menar att traditionella ekonomer väntar sig för perioden 2030–2050.
Det är en enorm skillnad, och den bör läsas med samma försiktighet som resten av AI 2027 och Plan A: det är en modell från en enskild forskargrupp som själva beskriver sitt scenario som ett tänkbart förlopp, inte en konsensusprognos. Som vi skrivit om i Vart är vi på väg? råder stor oenighet i forskningen om just tidslinjen till mer kapabel AI, och den oenigheten fortplantar sig rakt in i vilka ekonomiska konsekvenser man landar i.
Medborgarlön: vad experimenten faktiskt visar
Om lönearbete verkligen krymper i stor skala är medborgarlön (även kallad UBI, universal basic income) det förslag som oftast nämns som lösning. Det mest kända experimentet i Norden är det finska försöket 2017–2018, där Kela, den finska motsvarigheten till Försäkringskassan, gav 2 000 slumpvis utvalda arbetslösa en skattefri grundinkomst på 560 euro i månaden, oavsett andra inkomster eller om de sökte jobb.
De slutgiltiga resultaten, publicerade i maj 2020 av det finska social- och hälsovårdsministeriet, visade en mycket liten sysselsättningseffekt: mottagarna arbetade i snitt bara sex dagar mer under det uppmätta året än kontrollgruppen. Under försökets första år – innan en separat reform av arbetslöshetsersättningen trädde i kraft i Finland – syntes ingen sysselsättningseffekt alls, vilket gör det svårt att isolera precis vad grundinkomsten i sig bidrog med. Däremot rapporterade mottagarna tydligt bättre livstillfredsställelse, mindre psykisk press, mindre ensamhet och en mer positiv syn på sin egen ekonomi, jämfört med kontrollgruppen.
Försöket testade alltså en begränsad grundinkomst för redan arbetslösa, i en ekonomi där de allra flesta jobb fortfarande fanns kvar. Det säger relativt lite om hur en medborgarlön skulle fungera i en ekonomi där lönearbete i stor skala har ersatts av AI, vilket forskningen ännu inte har testat i praktiken.
Den svenska modellen: skatt på lönearbete i en AI-ekonomi
Sveriges välfärd finansieras till stor del av skatt på arbetsinkomster. Om lönearbete krymper väsentligt påverkar det skattebasen, men frågan är lite utredd i Sverige specifikt. Regeringens AI-kommission presenterade i november 2024 sin färdplan för AI i Sverige, senare publicerad som SOU 2025:12 i februari 2025, men enligt fackförbundet SRAT:s remissvar saknade utredningen en tydlig beskrivning av hur arbetsmarknadens parter ska hantera den strukturomvandling som väntas. Varken Konjunkturinstitutet eller Finanspolitiska rådet har, vad vi kunnat hitta, publicerat någon rapport som specifikt räknar på hur AI skulle påverka den svenska skattebasen eller välfärdsmodellens långsiktiga hållbarhet.
Ett av få svenska bidrag till frågan kommer i stället från nationalekonomerna Spencer Bastani och Daniel Waldenström, i artikeln "AI, ekonomin och skattepolitikens framtid" i Ekonomisk Debatt (2024). De går igenom forskningsläget om AI:s effekter på löner, produktivitet, marknadskoncentration och inkomstfördelning, och landar i en rekommendation som går emot både robotskatt och medborgarlön: sådana förslag riskerar enligt dem att hämma just den innovation och de investeringar som ska ge den tillväxt och de skatteintäkter som kan finansiera stöd till de grupper som drabbas. I stället förordar de att skattesystemet justeras successivt, till exempel om kapitalinkomsternas andel växer, snarare än att nya skatter eller en generell grundinkomst införs i förväg.
Sammantaget: det finns ingen svensk myndighetsanalys av vad utbredd AI-automatisering skulle betyda för skattebasen och välfärdsmodellen. Det finns akademiska röster, men de pekar snarare mot försiktighet med kraftfulla åtgärder som robotskatt och medborgarlön än mot att sådana åtgärder behövs.
Vad gör vi med tiden?
Bortom försörjningsfrågan finns en annan, mjukare fråga: vad vi fyller tiden med om lönearbete tar mindre plats i livet. Ingen forskning har svaret, eftersom ingen ekonomi ännu har upplevt storskalig automatisering av det slaget. Men psykologisk forskning säger en hel del om vad arbete ger människor utöver lönen, vilket är en rimlig utgångspunkt för att resonera om vad som står på spel.
Psykologen Marie Jahoda formulerade redan på 1980-talet en modell för det: utöver lön ger ett jobb tidsstruktur, sociala kontakter, en känsla av att vara till nytta för andra, status och regelbunden aktivitet. En metaanalys av 106 studier från 2023 bekräftar mönstret. Anställda skattar alla fem funktionerna högre än arbetslösa gör, med störst skillnad i status och tidsstruktur, och tillsammans med den rena inkomstförlusten förklarar de omkring en femtedel av skillnaden i psykisk hälsa mellan anställda och arbetslösa.
Det ger två tänkbara vägar, beroende på om samhället bygger nytt runt de funktionerna eller inte. Om tid, gemenskap och känslan av att bidra fortsatt organiseras, i förenings- och omsorgsarbete, i utbildning som pågår hela livet, i skapande som inte kräver en lönecheck, kan ett samhälle med mindre lönearbete i teorin ge fler människor mer av det som forskningen visar gör oss friska, utan att det nödvändigtvis kostar en lön. Om inget sådant växer fram i stället, riskerar samma avsaknad av struktur, socialt sammanhang och status som redan i dag gör arbetslöshet psykiskt påfrestande att drabba betydligt fler samtidigt, med ökad passiv skärmtid och isolering som ett tänkbart resultat.
Vilket av de två scenarierna som blir verklighet beror på beslut som ännu inte är fattade, om till exempel skattefinansierad grundinkomst, arbetstidsförkortning eller nya sätt att organisera obetalt arbete. Det gör frågan spekulativ på ett sätt de tidigare avsnitten inte är, och den bör läsas som just ett resonemang, inte en prognos.
Sammanfattningsvis
De etablerade prognosinstituten, OECD och IMF, mäter exponering i dagens arbetsmarknad. De mer dramatiska tidslinjerna, som AI Futures Projects modell där automatiseringen utan reglering är i det närmaste fullständig redan 2031, eller Plan A:s reglerade 99 procent i slutet av 2030-talet, kommer från en enskild forskargrupp och skiljer sig kraftigt från etablerade ekonomers försiktigare uppskattningar, som Acemoglus. Medborgarlön har testats i mindre skala, med små sysselsättningseffekter och tydliga välbefinnandeeffekter, men aldrig i en ekonomi där lönearbetet verkligen krympt i stor skala. Och den kanske viktigaste svenska frågan, vad som händer med skattebasen om lönearbete minskar, saknar i dag en tydlig myndighetsanalys. Vad människor fyller tiden med om lönearbetet krymper är i sin tur en öppen fråga, där psykologisk forskning om arbetets betydelse för struktur och gemenskap ger skäl både till hopp och oro, beroende på vad samhället bygger i dess ställe.
AI-Kompassen undersöker just detta hos riksdagspartierna: om de har en hållning i frågor om AI:s långsiktiga effekter på arbete och välfärd, och i så fall hur den ser ut.
Läs vidare
- AI 2040: Plan A, förklarad – vad planen går ut på och hur säker bilden är.
- Vart är vi på väg? – om oenigheten kring tidslinjer för mer kapabel AI.
- Riskerna vi står inför – bakgrunden till AI 2027-scenariot.
- AI-Kompassen – vad riksdagspartierna svarar om AI inför valet 2026.
Det här inlägget är framtaget med AI-stöd och granskat av redaktionen innan publicering. Så används AI